Det var länge sedan man vågade ha en blogg, man har haft det en lång period, och skrivit mycket personliga saker. Då lär man sig att inte öppna upp sig för hela världen!

En kort presentaion kan man nog ändå skriva, mitt namn är Sandra, ålder, bostad, studerande eller inte. Spelar inte en sån stor roll, en blogg för mig är en plats, där man kan få ut sina djupaste tankar, utan att bli dömd eller få problem för sina ord och åsikter.

Alla människor har ett mål i livet, något de vill uppnå, de vill bli. Det största ämnet i dagens samhälle, är vad studera du, ska du studera vidare, eller vad jobbar du med?

Det finns säkert många där ute som känner sig som en osäkert vrak, som har kämpat som fan i helvete men aldrig kunnat nå det målet man verkligen vill, eller är jag egentligen den enda?

Detta målet man har byggt upp, det försvinner sakta fast säkert. Alla vet känslan när man känner stressen inför en tenta? man matar och matar, tillslut känner man sig självsäker och nailar det? tänk om man aldrig gör det? '' What do you do when you're good is not god enough?. Ständig misslyckad leder tillslut till en deprission, som ingen egentligen talar om, men hur tar man sig ur den? om allting har börjat tappa sin mening. Brutna relation? förhållande som egentligen är bra för dig, men du släpper taget? vänner man förlorar som inte har sett ens riktiga sida, i världen finns det mycket lycka, men om livet känns som en ständig kamp non-stop? hur ska man ta sig ur?

jag hoppas inte detta bara händer mig, men känslan att inte duga vet jag gnagar många från insidan och ut.

Tankar och funderingar kan bilda en värdefull text.

XOXO